INTERVJU MED ISABELLA LÖVIN

TEXT: Jonny bothin FOTO: anders adermark

Isabella Lövin är inte bara Sveriges nya biståndsminister, hon är även sjöstadsbo sedan några år. En söndag i oktober träffade Sjöstadsbladets Jonny Bothin Isabella för en exklusiv och öppenhjärtlig intervju där hon med värme bland annat berättar om familjen, politiken och hur man kan tänka för att ersätta åldersnoja med glädje.

Isabella Lövin

Intervjun genomförs på en restaurang i sjöstan. Utanför kastar de höstfärgade träden sina skuggor mot restaurangens spegelblanka fönster. Här inne i den närmast fullsatta restaurangen är stämningen hög. En blandning av stammisar och förstagångsbesökare. Det märks att Isabella trivs i denna miljö.

Isabella Lövin
Isabella Lövin

Isabella har 25 års erfarenhet inom journalistiken med åtskilliga priser och titlar bakom sig. Isabellas pappa, den kände konstnären Björn Lövin, var mycket samhällsintresserad. Han lärde henne att redan vid tidig ålder se på sin omvärld med såväl kritiska som kreativa ögon:
– Det är nog något som jag alltid har burit med mig. Min mamma gick bort väldigt tidigt men jag minns vad pappa sa vid något tillfälle när jag var väldigt rädd för att byta bana. Han nämnde det gamla ordspråket ”gud föder höken”. Det betyder ”ny dag, nya möjligheter”.

Är detta något du också tagit intryck av i ditt vuxna liv?
– Det går att påverka genom politiken. Jag kom in i politiken väldigt sent, jag var 46 år och hade jobbat som journalist hela mitt liv. Jag tog steget in i politiken med ganska lågt ställda förväntningar men jag ser att det finns så många goda krafter inom politiken som verkligen vill förändra till det bättre, och att det går att förändra till det bättre genom politiken. Det är inte bara näringsliv och ekonomisk agenda som alltid styr allting. Det finns en möjlighet att gå bortom detta tillsammans med folkrörelser, organisationer, media och dokumentärfilm. Tillsammans kan detta bli en oerhörd kraft som gör att man få till stånd en förbättring till det bättre, det har varit en uppenbarelse för mig.

Vilken är världens viktigaste fråga?
– Klimatfrågan. Ebola-epidemin som just nu härjar i världen vet vi inte hur den utvecklas. Den kan ha förändrats jättemycket tills Sjöstadsbladet kommer ut, och då kan det hända att det är den mest akuta frågan. Annars är det klimatfrågan som är vår tids största utmaning och om vi inte lyckas ställa om till förnyelsebar energi, ren energi, så kommer vi få en planet som har fruktansvärda problem med naturkatastrofer, torka, livsmedelsförsörjning och flyktingströmmar till följd, som bara kommer att öka när människor måste fly från sina länder eftersom de inte kan bo kvar längre.
2007 utkom Isabella med boken ”Tyst hav – jakten på den sista matfisken”. Boken fick ett sensationellt genomslag, belönades med stora journalistpriset och bidrog till att göra Isabella känd för en större allmänhet. Med hjälp av boken lyckades Isabella med det som forskare och miljöaktivister försökt med i åratal, nämligen att få till en bred debatt till stånd om utfiskningen av våra hav. Människor lyssnade och torskbojkotten startade på allvar 2007. Plötsligt var det inte längre politiskt korrekt att steka en torskfilé till middag.

Kan vi äta torsk idag?
– Ja, om den är miljöcertifierad. Det finns torsk i Barents hav och Östersjön som är okej att äta men det är viktigt man tittar efter miljömärkningen. Om den finns kan man äta torsk. Ett alternativ är att äta sej. Den har varit i bra skick hela tiden och smakar ungefär som torsk. Jag brukar välja sej.

Vad är total lycka för dig?
– Maximerad lycka för mig personligen är när jag lyckats med någonting svårt och som jag har kämpat för länge tillsammans med andra; som när vi fick igenom i EU-parlamentet att stoppa överfisket i Europa. Alla ledamöter stod upp i stolarna med skyltar i händerna och applåderade. Det var i klass med att vinna VM i fotboll.

Vilken av dina egenskaper är du mest nöjd med:
– Jag är kunskapstörstande. Jag gillar att lära mig nya saker och att vidareutveckla kunskaper som jag redan har. Det är nog nyckeln till att jag haft viss framgång inom politiken. Jag vill förstå även bakgrunderna. I mitt arbete som journalist under tjugofem år har jag haft fantastiska samtal med andra människor som kan olika saker. Detta är en jättebra egenskap att ha även som politiker, att man lyssnar på andra och tar in andras kunskaper innan man bildar sig en egen uppfattning. Det är jag väldigt nöjd med om jag nu ska vara nöjd med någon egenskap hos mig själv, skrattar hon. Jag är glad att jag har den levande fortfarande.

Isabellas pappa Björn Lövin är en av tre konstnärer som fått en hel salong tillägnad sig på Moderna Museet. De andra två är Pablo Picasso och Andy Warhol.

Vilken hemlig talang har du?
– Jag är ganska bra på att laga mat, när jag har tid för det. Jag är väldigt ambitiös när jag lagar mat. Under min tid på tidningen Allt om mat förstod jag att jag var duktig på matlagning. Där lärde man sig en del recept.

På tal om mat, om du fick bjuda hem några kända personer, vilka skulle de vara?
– Jag skulle gärna bjuda hem både Obama och Kinas ledare Xi Jinping på en god middag. Under middagen skulle vi samtala om vad USA kan göra mot klimathotet och klimatförhandlingarna och hur han kan jobba vidare på den frågan efter det när han inte längre är USA:s president. Xi Jinping skulle jag fråga hur han ser på utmaningen inför det klimathot vi möter. I ett så stort land som Kina kan politikerna göra enorm skillnad med vissa enkla beslut.

Jag frågar Isabella hur det kommer sig att just klimatfrågorna är en så stor del av hennes liv. Det blir tyst under några sekunder sen svarar hon:
– Jag är rädd att världen ska tappa hoppet med alla stora hot som ebola, islamiska staten och jihad. Att vi ska reagera panikartat, stänga gränser och att främlingsfientligheten ska öka. Jag är orolig att vi inte kan hantera de här hoten på ett mänskligt och bra sätt. Det är jag mest rädd för just nu och tyvärr är det ett konkret hot faktiskt.

Hur är du som chef?
Jag försöker vara lyssnande och inkluderande. Samtidigt som chef måste man vara medveten om att det är jag som måste fatta besluten och sända ut rätt signaler. Jag försöker vara så tydlig som möjligt.

Vad är det bästa som kan köpas för pengar?
– Vindkraftverk, skrattar Isabella. Tänk vad suveränt alltså! Du har gratis energi, rent samvete och kan till och med dela med dig av din energi till dina grannar, förhoppningsvis. Helst tycker jag man ska äga ett vindkraftverk på kollektivt basis så inte alla har varsitt. Här handlar det helt enkelt om god grannsämja. Jag skulle känna mig oerhört lycklig av att äga ett vindkraftverk tillsammans med andra.

Jag tittar mig runt omkring i restaurangen och ser om någon lyssnar på oss innan jag ställer nästa fråga.
Har du någon hemlig last? 

– Ska jag ha det? Ha, ha…nej. Jag har ju slutat röka. Men ska jag vara lite mer glamourös så är jag väldigt förtjust i champagne. Det kanske är lite mindre politiskt korrekt eftersom det är så dyrt, men det är ändå ekologiskt.
Hon tittar på mig och brister ut i skratt när hon ser att jag antecknar det hon just sagt.

När drar du en vit lögn?
– Det är när man inte vill göra någon ledsen förstås, ler hon. Man vill försöka undvika göra någon illa på ett onödigt sätt.
När jag frågar Isabella om hon har något skönhetstips som hon vill dela med sig av brister hon återigen ut i ett gapskratt:
– Ha, ha, ha – neeej…jag skulle önska att någon kunde ge mig skönhetstips istället! Men jag skulle tro att det bästa tipset är att försöka vara lycklig, sova gott, ha goda vänner och kärlek runt omkring sig.

Vem vill du slå på käften?
– Vilka frågor! säger hon leende. Nej, jag är inte så mycket för fysiskt våld men jag skulle kunna tänka mig att slå igen en dörr rakt framför nyllet på vissa personer, skrattar hon. Det som kan göra mig till gränsen till aggressiv mot enskilda människor är cynism. När man med öppna ögon är beredd och fatta beslut som inte gör att vi kan möta klimathotet eller utfiskningen.

Om jag säger Ulf Lundell vad tänker du då på?
– Jag är väldigt glad att han röstade på mig. Ulf är en stor författare, framför allt. Jag är inte ett stort fan av hans musik men jag har alltid följt honom som författare. Väldigt glad över att han har förtroende för mig eftersom han är kritisk mot det mesta i svensk politik.

Hund eller katt?
– Jag tycker om alla djur, men eftersom jag har hund säger jag hund.

När sa du att du älskade någon senast?
– Igår, säger hon med rodnad i rösten efter att ha funderat en stund innan hon svarar.

Vad får dig att inte orka gå upp ur sängen?
– Det har inte hänt på väldigt länge. Det skulle vara i så fall…ja vad skulle det vara? Ja, om man blir utsatt för mycket kritik och folk blir arga på en. Då skulle jag nog dra täcket över huvudet. Det är nog en mänsklig reaktion. Annars tycker jag att jag har ett enormt privilegierat liv och tycker varje dag är en gåva. Jag har inga problem med och gå upp.

Vilken är den perfekta åldern?
– Den är nu, ja det tycker jag. Livet blir bara bättre och bättre. Det är någonting som man lätt glömmer bort. När människor pratar om åldersnoja och att det är så fruktansvärt att fylla fyrtio eller femtio år, att man går mot döden på något vis.
– Vad man glömmer bort är att för varje år som går får man mer och mer erfarenhet. Man blir förhoppningsvis klokare också. Genom åren lär man känna fler och fler människor, dessutom har man en helt annan säkerhet att falla tillbaka på som jag tycker är fantastiskt. Fortsätter det så här ser jag fram emot att bli nittio år, om man får behålla förstånd och inte blir senil eller så. Det skulle vara oerhört häftigt, skrattar hon, och dessutom att få vara så fri som en äldre människa är, ingen hänsyn att ta till någon arbetsgivare längre. Man kan gå in med all den erfarenhet man har samlat på sig, kan säga vad man tycker och påverka. De som lyckas med detta och gör det är en enorm tillgång till samhället.

Varför flyttade du och din familj från Nacka till Hammarby Sjöstad?
– Vi ville komma närmare staden och ta del av det utbud som finns både här och i city, att kunna gå på museum och äta gott. Det finns så många restauranger här i Hammarby Sjöstad som vi ännu inte hunnit besöka, säger hon. Närheten till vattnet och tvärbanan gillar jag.

Stäng meny