Lugnets Industriområde

Lugnets industriområde växte fram på gammal sjöbotten där Hammarby sjö tidigare brett ut sig. Det var ett område med verkstäder och provisoriska boenden, med korrugerad plåt och sneda vinklar. En vildvuxen plats mitt i det välordnade Stockholm. Här frodades uppfinningsrikedom och människor snickrade till sina hus och liv på sitt eget sätt.

Området på tvärs med det moderna Stockholm

Lite skräpigt, rått och skevt. Men också sjudande av liv och arbete. Boken Lugnet – ett storstadsminne skildrar en stadsdel av korrugerad plåt.

Henriksdalshamnen

Båtbyggargatan

Sickla Udde

Lugnets industriområde växte fram på gammal sjöbotten där Hammarby sjö tidigare brett ut sig. Det var ett område med verkstäder och provisoriska boenden, med korrugerad plåt och sneda vinklar. En vildvuxen plats mitt i det välordnade Stockholm. Här frodades uppfinningsrikedom och människor snickrade till sina hus och liv på sitt eget sätt.

Mot slutet av 1990-talet, när området bit för bit revs och schaktades bort, drog det till sig en del kriminella och missbrukare. Men här fanns också ett stort yrkeskunnande. Där Hammarby sjöstad står i dag fanns från 1950-talet och framåt verkstäder med svarvare, bilmekaniker, plåtslagare och smeder.

Fotografen Per Skoglund har intresserad sig för avindustrialiseringen av Stockholm. Tillsammans med skribenten Petter Eklund började han dokumentera Lugnet i mitten av 1990-talet.

– Det var en väldigt speciell miljö. Det var som om tiden släpade efter där. När man är fotograf handlar det mycket om tid och död, saker som dör och försvinner, förändras. Verkstadsområden som inte var så välplanerade fanns tidigare över hela stan, och Lugnet var ett kvarvarande exempel på det, säger Per Skoglund.

Han berättar att människor i området blev vana vid att han var där, och eftersom han använde stativ när han fotograferade hade de som inte ville synas på bild alltid en chans att slippa undan.

– Folk vara ganska lågmälda, det var en snäll stämning, inget märkvärdigt. De var nog vana att folk var där och tittade och var nyfikna.

Men det var inte främst människorna Per Skoglund ville skildra utan miljöerna.

– Det var en slags oordning som ändå var ordnad. Det var småskaligt, med små kvarter och ett rutnät av gator och gränder. Sedan tyckte jag att estetiken var häftig, att man själv skapat sin miljö med egna byggnader och skyltar. Det var en slags folkkonst, planering underifrån. Man hade fått en ram, att få vara där, men i övrigt hade man skött allt själva. Det var på tvärs med det mesta. Istället för genomplanerat var det lite informellt och gammalmodigt. Det kändes som att flytta tillbaka till 1960–70-talen, det var en sådan stämning. Och det var lite amerikansk vilda västern-känsla också. Våra hus i Stockholm är väldigt färglösa, här var det tvärtom, blått och rött och gult. Jag och Petter pratade om Lugnet-estetik.

1996 inleddes rivningen av Lugnet och redan ett år senare var stora delar av området borta. Per Skoglund tycker att något gått förlorat i det moderna Stockholm.

– Det fanns en blandning av funktioner i områden förr, det var inte samma ensidighet i miljöer och framför allt i arbetslivet, nu finns det snart bara kontor och gallerior. Stockholm har reducerats till det. Det är uppdelat i bostadsområden och områden med butiker och kontor. Sedan är det tråkigt att arbetet med fysiska material, produktionen, försvinner. Förut var det mekaniska verkstäder i varenda källare i Stockholm, i dag är det webbdesigners eller damfrisörer. Det blir en uttunning av stadslivet.

Fakta: 

Lugnet – ett storstadsminne

Boken är ett samarbete mellan fotografen Per Skoglund och skribenten Petter Eklund. Den utgavs första gången 1997 på Balkong förlag. I höstas kom boken i en nyutgåva med ett utökat text- och bildmaterial.

En 8 minuter lång film (nåja, slideshow) som skildrar Lugnets industriområde och några av de personer som arbetade där i början av 80-talet. Ett mycket fint och rörande tidsdokument om en unik plats i Stockholms historia. Lugnets industriområde finns inte längre. Industriområdet etablerades på 1940-talet. Det var känt som ett område för småföretagare. Lite slitigt och fullt av riktiga personligheter. En slags fristad. Nu är Lugnet bebyggt med bostäder och kallas Hammarby Sjöstad.

När Hammarby sjö tömdes i Saltsjön genom den nysprängda leden vid Danviksklippan 1925 och öppnade en ny förbindelse mellan havet och Mälaren, sjönk vattnet fem meter. Den långsluttande östra stranden blev därigenom flera hundra meter bredare och ökades ytterligare på med sprängsten och fyllnadsmassa. Där, på den nybildade marken, ligger Lugnet, ett annorlunda industriområde som sedan slutet av 40-talet brett ut sig mellan Sickla kanal och Värmdövägen. Efter flera år av osäkerhet, korta kontrakt, exploateringsförslag med bostäder, park m m, har kommunen under 1981 beslutat att området tills vidare får ha kvar sin karaktär av småindustriområde och tecknar nu tioårskontrakt med hyresgästerna. Konflikterna har varit många och segslitna. Konfrontationerna mellan myndigheter och företagare har ofta tagit sig uttryck i hätska uttalanden som på senare tid citerats i massmedia. Samhället tillämpar sina normer och kräver en förbättring av arbetsmiljön, företagarna kräver att samhället först tillgodoser de elementäraste behoven av kommunal service som vatten och avlopp. Att Lugnet överlevt trots strider och konflikter verkar mer bero på svårigheterna att lösa motsättningarna an på en vilja att bevara området från samhällets sida. Viljan har de enskilda småforetagarna stått för.

Lugnet står alltså kvar och lever i viss mån upp till sitt namn. Ett märkbart lugn härskar över den lite rotiga miljön med backar och prång, låga plank och plåtskjul. Här ryms småverkstäder men även större anläggningar som betong- och asfaltverk. Närheten till vatten och växtlighet, det centrala men avskilda läget med Söders silhuett över Ham­marbykajen på andra sidan leden, ger en egen stäm­ning åt området. När jag gått omkring här och sam­lat material till den utställning som stadsmuseet producerat under hösten, har jag inte kunnat undgå att påverkas av just lugnet som sprider sig i Lugnet. Jag får också intrycket att här råder andra lagar, här gäller andra värden, här är livet lite annorlun­da, lite spännande. Här lever och arbetar människor på andra villkor än utanför, är lite mer utsatta, men samtidigt friare. Och jag tror att jag delar den käns­lan med de flesta av Lugnets kunder och besökare. Kanske kommer de hit för att det är roligt att det existerar en levande motbild till det övriga inrutade samhället. De mera förnuftsmässiga skälen till besö­ken är förstås närheten till staden och de låga priser­na. Kanske har man ett egentligt ärende som att köpa eller sälja och ett annat inte lika tydligt, som att träffa folk eller bara titta sig omkring lite. I det avseendet har Lugnet mycket gemensamt med tor­get eller den gamla lanthandeln. På ett hundratal bilverkstäder och verkstadsindustrier.

åkerier och ställningsupplag, smedjor, byggfirmor och skrothandlare arbetar omkring sexhundra man. Några av verksamheterna, som betong till­verkningen, sophanteringen och asfaltverken både syns, hörs och luktar. Men skrattmåsarna, som hål­ler till vid de grundsatta pråmarna på udden bortom båtklubben lyckas alltid överrösta bullret, värre blir det inte. En enstaka näktergal har också hörts men vad uven säger när han tar en råtta är det inte många som vet. Han sitter ibland på en telefonstolpe på väg till eller från sitt näste i den närbelägna och öde Stora Sickla herrgård.

Det luktar inte heller värre än att ekbackens grönska slår igenom eller också fläktar det från vassviken, eller kanske blommar häggen. Däremot är dammet som ryker omkring från en del av verk­samheterna ett problem som frestar på grannsäm­jan. Men den är ganska tålig eftersom grannen ofta har något användbart. En tomt eller en järnbit, en snöplog eller några billiga däck.

Många har varit här länge, tio-femton år, några var med redan vid starten i slutet av fyrtiotalet, vilket gör att kontaktnätet har vävts tätt och stabilt under åren. Kontakterna gäller mest affärer. Man köper material och tjänster av varandra och håller reda på vem som går i konkurs. Många företagare är nykomlingar vilket har att göra med områdets funk­tion av startområde. Jämsides med de sedan länge etablerade firmornas existens, sker en hög omsätt­ning av tomter och lokaler. Vill någon öppna eget går det alltid att hyra in sig på Lugnet för en billig penning, satsa lite kapital och försöka. Går affärerna bra kanske man flyttar vidare till större och bättre lokaler, blir det KK (konkurs) behöver inte förluster­na bli så stora. I det avseendet fyller Lugnet en av sina allra viktigaste uppgifter, nämligen att ge män­niskor som inte har tillgång till stora kapital en möjlighet att starta eget. Betecknande för den sammantagna verksamheten i Lugnet är dels att den använder sig av en enkel teknologi i direkt kombination med mänsklig erfa­renhet och kunskap, dels att den kretsar kring åter­användning och tillvaratagande. Därmed finns det en beredskap hos människorna i Lugnet att klara ett samhälle som inte lagt alla funktioner på data. Många är medvetna om värdet av den kunskapen. I och med de längre kontrakten investerar numånga av företagarna i förbättringar av sina loka­ler, bl a ansluter man till det vatten som dras fram. Det är efterlängtade standardhöjningar som gör li­vet drägligare och framför allt inte dyrare än att man kan stanna kvar. Och det vill de allra flesta. Lugnet är ett ställe där man trivs. Det är ett ställe där många människor satsat en stor del av sig själva och där de kunnat bestämma över sin verksamhet. En frihet som de fått kämpa för, lika mycket mot monopol och storföretag som mot centralbyråkrati. Den enskilda människan behöver både ett fysiskt och mentalt utrymme för att förverkliga sina ideer. Lugnet symboliserar för mig på sitt konkreta sätt båda dessa fundamentala mänskliga behov. 

Arbetets innehåll och värde i livet har stor betydelse för många av människorna i Lugnet. Att renovera bilgeneratorer för återanvändning  istället för att kasta dem och importera nya, är lika viktigt för landets välbefinnande som för landets ekonomi på lång sikt, menar Aulis Saarinen.

Lugnets industriområde

I folkmun heter det ibland att Lugnet är en fristad för svartjobbare, skattesmitare och andra skojare. Kanske skulle den korrugerade plåten i Lugnets fasader kunna ses som en skrattspegel vänd mot den övriga, väletablerade affärs- och industrivärlden avslöjande moraliska skavanker i betydligt större skala.

Lugnet Industriområde

Hammarby Sjöstad

Lugnets industriområde växte fram på gammal sjöbotten där Hammarby sjö tidigare brett ut sig. Det var ett område med verkstäder och provisoriska boenden,

Kåkstaden

17.09.1996

Hammarby Sjöstad

Stäng meny
Translate »