- SJÖSTADSBLADET -

Luma glödlampsfabrik
1927-2018

Luma – historia med speciell belysning på Glödlampsfabriken

1928
Tog KF beslut om att uppföra en glödlampsfabrik i nuvarande Hammarby Sjöstad. För att bidra till finansieringen av den
planerade glödlampsfabriken beslöt 1929 års kongress ge ut ett särskilt obligationslån, den så kallade glödlampsfonden, uppgående till 2 Mkr. År 1930 blev Lumafabriken klar att börja sin produktion, som startade med ingången av 1931. Redan själva beslutet om fabrikens uppförande medförde en prissänkning från 1,35 till l,25 för en standardlampa. Under loppet av 1931 sänkte även kartellen lamppriset i etapper till samma nivå som Lumalampan, dvs. till 85 öre. Till höger ser ni en unik film om bygget av Luma Glödlampsfabrik och dess historia!

SJÖSTADSBLADET

Luma fabriken

Luma Glödlampsfabrik

1930
Den 11 september 1930 tillverkades den första glödlampan i KFs nya Lumafabrik i Hammarby Sjöstad i Stockholm. Fabriken hade uppförts under ledning av Heinrich Schlott åren 1929 – 1930. Han var också upphovsman till namnet Luma. Heinrich Schlott var född i Tyskland hade varit verksam i glödlampsindustrin i Tyskland, Holland och Ryssland. Han kom till Sverige efter första världskriget och blev fabrikschef hos AB Elektraverken. När KF planerade sin nya fabrik och att utmana den internationella glödlampskartellen Phoebus, rekryterades han som chef för den nya fabriken. När KF startat produktion av glödlampor sjönk marknadspriset på glödlampor från 1,35 kronor till 85 öre. Glödlampskartellen stämde KF och Luma för patentintrång men 1935 vann Luma den rättsliga processen om patentintrång.

Ordet Luma kommer av latinets lumen som betyder ljus. Många förknippar Luma och Lumalampan med det varumärke som KF registrerade 1929. Marknaden för glödlampor fungerade dåligt och priserna mot kund var onödigt höga vilket berodde på den europeiska kartellen Phoebus som dominerades av holländska Philips och tyska Osram.

LUMA GLÖDLAMPSFABRIK

Hammarby Sjöstad

Luma lampfabrik var en av de första funktionalistiska industri-anläggningarna i Sverige och har en konstruktion med pelare och bjälklag av stål samt fasader av pimsbetong. Fabriken uppfördes under åren 1929-1930. Ritningarna gjordes på KF:s arkitektkontor av Eskil Sundahl och Artur von Schmalensee. Byggnaderna anses ha stort kulturhistoriskt värde och är därför Q-märkta.

Lumalampan, glödlampa tillverkad av Kooperativa Förbundets i Hammarby Sjöstad. Lamptillverkningen startade som en protest mot de dåvarande lamptillverkarnas kartell. Den första Lumalampan tillverkades 1931. År 1947 hade Lumafabriken utökats till 48 000 m² och sysselsatte 1 350 anställda. Varje dag tillverkades 50 000 lampor av 4 000 olika modeller.

I glastornet högst upp testades firmans prototyper som lyste över hela Stockholm. 1970 flyttades tillverkningen av lampor till Karlskrona och 1991 sålde KF företaget, som nu går under namnet Aura Light AB. Idag är delar av byggnaden inredd som kontor och glastornet har blivit ett konferensrum med en ”lysande” utsikt över Stockholm. Norra delen av fabriken är numer bostäder.

SJÖSTADSBLADET förmedlar historia

Gunnar Sträng Hammarby Sjöstad

Finansminister Gunnar Sträng med den största och minsta lampan. Foto Malms 1961

KF bröt kartellen genom att uppföra en glödlampsfabrik vid Hammarby och vid 1929 års kongress togs beslutet att ge ut ett obligationslån, den så kallade glödlampsfonden. Den uppgick till 2 Mkr. Innan Lumafabriken stod klar 1930 sänkte kartellen priset från 1,35 till l,25 för en standardlampa. Som fabrikschef rekryterade KF Heinrich Schlott från en av konkurrenterna. Redan första produktionsåret 1931 pressade Lumafabriken ned priset till 85 öre i samarbete med landets alla Konsumbutiker vilket knäckte kartellen. Man sålde lampor till alla. En av fabrikens första fakturor skickades till Ivar Kreuger för en order från Tändsticksbolaget.

Luma växer
KF hamnade i fleråriga rättsprocesser och anklagades för patentintrång. Men allt slutade med att KF helt frikändes. Först tillverkades bara lampor för hushållsbruk men snart gick man över till att också göra större lampor för specialändamål som industri, film och fotoateljéer. Även armaturer tillverkades. Redan 1942 började man med tillverkning av lysrör. Tillverkning av “kooperativa lampor” började snart även i Norge. Till följd av att kartellen bröts började det också röra på sig i Europa. Det som i praktiken hände var att kartellen gav upp och man slöt istället en uppgörelse med Luma om ömsesidigt nyttjande av patentet.

Under krigsåren tog Luma emot många beställningar från försvaret, inte bara av lampor. Försvaret intresserade sig för fabrikens kompetens när det gällde metallen wolfram som användes i lystråden. Wolfram användes också för att utveckla hårdmetall vid tillverkning av pansarbrytande ammunition. Efter kriget överfördes denna tillverkning av hårdmetall till Sandvikens Jernverk.
Lumas framgångar gjorde att behoven var större än Hammarbyfabriken kunde täcka. Därför startade man också fabriker i Karlskrona (1969), i Kalmar och i Mjölby. I början av 1970-talet flyttade tillverkningen av glödlampor helt från Stockholm till den nya fabriken i Karlskrona. Lysrörstillverkning fick nya lokaler i Stockholm 1965 men även den kom senare att flyttas ut.

Arbetsmoment där Wolfram dras ut. Foto: Victor Malmström 1937

Wolfram
Tillverkning av tråd och glödspiraler var förknippad med en del miljöproblem eftersom lystråden av wolfram bestod av en tillsats av molybden. Det första steget på vägen till en tråd var en smal metallstav.Wolfram är svårsmält och svårflyktigt, vilket gör den speciellt användbar i glödlampor. Sedan drar man ut den i ett antal steg över dragskivor till en mycket lång och tunn tråd, och spiralerna gjordes vid en arbetsbänk med mikroskop. Senare sändes tråden till Karlskrona för att göra Lumalamporna där. Men industriproduktion förändrades och 1977 lade man ner produktionen i Stockholm och samlade allt till Karlskrona och Kalmar.

Stig Järrel poserar

Luma TV

I slutet av 50-talet översvämmades marknaden av TV-apparater. Luma var tidigt ute på denna marknad och man monterade redan 1959 TV-apparater i fabriken vid Hammarby, eftersom KF hade ambitioner även i detta varusegment. Lumas TV-apparater hade troligen en prisdämpande effekt i den växande TV-sektorn. Apparaterna var bra och prisvärda och till stor del tillverkade av komponenter från Asien. Monteringen flyttade så småningom från Hammarby till fabriken i Kalmar. Luma var först i Europa med 23 tums bildrör och på 70-talet gjorde man färg-TV apparater som fick goda omdömen. Luma hade bildat ett särskilt dotterbolag för elektronik 1971. Men i längden blev det svårt att hålla Philips, Grundig och de allt mäktigare japanska tillverkarna stången. Luma TV såldes ut och upphörde.

Lumavision

Kort efter andra världskrigets slut drogs ICA in i en företagsaffär, innehållande flera ytterst märkliga turer och vändningar, som kom att utvecklas till en ideologisk strid med Konsumentkooperationen.

ÖVERLÅTANDE AV KONFISKERAT BOLAG

Bakgrunden var att Svenska Statens s.k. Flyktkapitalbyrå, som skötte avvecklingen av tyska tillgångar i Sverige, låtit meddela att det tyskägda glödlampföretaget AB Osram-Elektraverken inom kort skulle överlåtas till en svensk intressent. Från statligt håll uttalades till en början att företaget inte skulle säljas till högstbjudande, utan till den som bäst kunde tjäna det allmänna. Vidare poängterades att den fortsatta konkurrensen bäst skulle upprätthållas om Osram kunde fortsätta sin verksamhet, varför de största konkurrenterna holländska Philips och Luma, ägt av Kooperativa Förbundet (KF) inte ansågs kunna komma ifråga som köpare.

ICA VERSUS KF

Läget såg därmed gynnsamt ut för ICA som med SV-direktören Liwendahl i spetsen tog upp frågan till behandling första gången i slutet av 1946. Den 8 januari 1947 träffades så ett konsortialavtal mellan ICA, ett flertal elektriska installatörer och tjänstemän inom Osram-bolaget.

Snart klev emellertid även KF in som spekulant, eftersom man önskade överta tillverkning och kundkrets samt inte minst värdefulla patent. Enligt tidningsskvaller skall dock KF ha blivit intresserat först då man fick veta att ICA lämnat anbud på företaget. De statliga förtroendemän som hade hand om utredningen höll fast vid den ursprungliga linjen och förordade överlåtande till ICA-konsortiet, så att det ursprungligen svenskägda företaget – först på 20-talet tysk egendom efter misslyckade spekulationer av grundaren generalkonsul Henke – kunde upprätthålla verksamheten.

MOT REGERINGSUTFÄSTELSER OCH ANSTÄLLDA

Dagen för ärendets avgörande lade Osrams tjänstemän, arbetsledare och arbetare, sammantaget en skara på ca 300 personer, ner arbetet och begav sig till kanslihuset för att där uppvakta statsminister Erlander och det ansvariga statsrådet Kock. Dessutom sändes telegram till konungen med vädjan att ICA skulle få överta rörelsen.

Resultatet blev trots detta och tvärt emot tidigare utfästelser att regeringen meddelade att köpet skulle tillfalla KF. Den borgerliga pressen spekulerade vilt i vilket spel som hade pågått bakom kulisserna. Man missade inte chansen att påpeka att handelsminister Gjöres, känd som gammal kooperatör, inte deltagit i konseljen under regeringsbeslutet. I stället hade han åtnjutit semester och vilat upp sig hemma i Smedjebacken.

ICA LIKA GLAD ÄNDÅ

Frågan är emellertid hur besvikna man egentligen var på ICA, när företagsköpet gick om intet. Karl-Erik Karlsson-Kyhlstedt, vd vid Nordsvenska Köpmannabolaget (NS), deklarerar exempelvis i ett brev till Liwendahl att han fann det ”bäst som skedde”. Det främsta resultatet av affären ansåg han snarare vara reklamen för ICA.

Från SV:s håll ansåg man att den publicitet ICA fått genom Osramaffären hade fört fram både ICA och SV i rampljuset, varför det vore på plats med ytterligare reklamåtgärder. Vidare poängterades att detta var ”…en affär som avseende storleksordningen dokumenterar SV och Ica som den modärna företagsform som kan taga upp konkurrensen med Kooperationen på ett för den enskilda handeln effektivt sätt”.

SÅLDES EFTER TRE DAGAR

Affären fick slutligen ännu en besynnerlig vändning, då KF bara tre dagar efter det definitiva övertagandet lät meddela en konfunderad press att man nu sålde bolaget vidare till ett konsortium som, undantaget ICA, var detsamma som det regeringen tidigare ratat. I det nybildade bolaget, AB Miliana, tecknade SV aktier för 200.000 kr, NS för 50.000 kr samt privatpersoner, företrädesvis SV-anslutna köpmän, för ytterligare 20.000 kr.

En reklamfilm från Luma Glödlampsfabrik

Stäng meny