Kooperativa Förbundets glödlampsfabrik Luma i Hammarby Sjöstad. Fabriken uppfördes 1929-1930 efter ritningar av Artur von Schmalensee och Eskil Sundahl.
Luma lampfabrik var en av de första funktionalistiska industri-anläggningarna i Sverige och har en konstruktion med pelare och bjälklag av stål samt fasader av pimsbetong. Fabriken uppfördes under åren 1929-1930. Ritningarna gjordes på KF:s arkitektkontor av Eskil Sundahl och Artur von Schmalensee. Byggnaderna anses ha stort kulturhistoriskt värde och är därför Q-märkta.
Idag är delar av byggnaden inredd som kontor och glastornet har blivit ett konferensrum med en "lysande" utsikt över Stockholm. Norra delen av fabriken är den del som idag utgör Bostadsrättsföreningen Glödlampsfabriken. Föreningens tre hus uppfördes under åren 1940-1945 som hårdmetall- och molybdenfabriker respektive lager.
I Sverige fanns det två dominerande glödlampstillverkare i slutet av 1920-talet, Skandinaviska glödlampsfabriken och Elektraverken, som via sina ägare var anslutna till den internationella glödlampskartellen Phoebus. Kooperativa Förbundet, KF, reagerade mot kartellens prisbildning och krävde av de båda lampfabrikanterna att sänka priset på glödlampor, från 1,35 kr till 85 öre för en 25-wattslampa. Då kravet inte vann gehör beslöt sig KF för att uppta egen tillverkning och starta en kooperativ glödlampsfabrik. År 1930 bildades Lumalampan.
Den ursprungliga fabriken byggdes i Hammarbyhamnen i Stockholm. År 1931 släpptes de första lamporna ut på marknaden. Redan första säsongen fördubblades den planerade produktionen om 8000 lampor. Till en början tillverkades enbart hushållslampor, men under årens lopp utvidgades produktionen till att även omfatta andra typer av lampor och lampmaterial. Bland annat fanns en fabrik där volframtråd tillverkades ur svensk volframmalm. Produktutveckling skedde i särskilda laboratorier och experimentverkstäder.
Ordet Luma kommer av latinets lumen som betyder ljus. Många förknippar Luma och Lumalampan med det varumärke som KF registrerade 1929. Marknaden för glödlampor fungerade dåligt och priserna mot kund var onödigt höga vilket berodde på den europeiska kartellen Phoebus som dominerades av holländska Philips och tyska Osram.
Phoebus och de kartellanslutna fabrikerna tvingades sänka sina lamppriser till Lumas nivå men inledde 1932 en process mot Luma för patentintrång. Luma frikändes dock efter tre års processande. Kort därefter gjorde Phoebus och Lumalampan en överenskommelse om att ställa sina respektive patent till förfogande för varandra. Då andra världskriget utbröt kom detta avtal emellertid att sättas ur spel.
KF bröt kartellen genom att uppföra en glödlampsfabrik vid Hammarby och vid 1929 års kongress togs beslutet att ge ut ett obligationslån, den så kallade glödlampsfonden. Den uppgick till 2 Mkr. Innan Lumafabriken stod klar 1930 sänkte kartellen priset från 1,35 till l,25 för en standardlampa. Som fabrikschef rekryterade KF Heinrich Schlott från en av konkurrenterna. Redan första produktionsåret 1931 pressade Lumafabriken ned priset till 85 öre i samarbete med landets alla Konsumbutiker vilket knäckte kartellen. Man sålde lampor till alla. En av fabrikens första fakturor skickades till Ivar Kreuger för en order från Tändsticksbolaget.
År 1947 hade Lumafabriken utökats till 48000 m2 och sysselsatte omkring 1350 anställda. Cirka 50000 lampor tillverkades om dagen och runt 4000 olika typer fanns lagerförda: standardlampor (från 15 till 2000 W), strålkastarlampor, smalfilmslampor, ultraviolettstrålare, kvicksilverånglampor, lysrör, billampor och cykellampor. Dessutom tillverkades en mängd specialgjorda lampor för vetenskapliga, militära och andra ändamål. I glastornet högst upp testades firmans prototyper som lyste över hela Stockholm.
På 1960-talet utvidgades verksamheten till att också omfatta hemelektronik såsom radio och tv, och runt 1970 även audio-visuella hjälpmedel för undervisning. Samma år flyttades huvudproduktionen från Stockholm till en ny fabrik i Karlskrona. Fabriker fanns även i Mjölby och Oslo.
KF hamnade i fleråriga rättsprocesser och anklagades för patentintrång. Men allt slutade med att KF helt frikändes. Först tillverkades bara lampor för hushållsbruk men snart gick man över till att också göra större lampor för specialändamål som industri, film och fotoateljéer. Även armaturer tillverkades. Redan 1942 började man med tillverkning av lysrör. Tillverkning av “kooperativa lampor” började snart även i Norge. Till följd av att kartellen bröts började det också röra på sig i Europa. Det som i praktiken hände var att kartellen gav upp och man slöt istället en uppgörelse med Luma om ömsesidigt nyttjande av patentet.
KF hamnade i fleråriga rättsprocesser och anklagades för patentintrång. Men allt slutade med att KF helt frikändes. Först tillverkades bara lampor för hushållsbruk men snart gick man över till att också göra större lampor för specialändamål som industri, film och fotoateljéer. Även armaturer tillverkades. Redan 1942 började man med tillverkning av lysrör. Tillverkning av “kooperativa lampor” började snart även i Norge. Till följd av att kartellen bröts började det också röra på sig i Europa. Det som i praktiken hände var att kartellen gav upp och man slöt istället en uppgörelse med Luma om ömsesidigt nyttjande av patentet.
"Finansminister Gunnar Sträng 1961 med den största och minsta lampan."
Under krigsåren tog Luma emot många beställningar från försvaret, inte bara av lampor. Försvaret intresserade sig för fabrikens kompetens när det gällde metallen wolfram som användes i lystråden. Wolfram användes också för att utveckla hårdmetall vid tillverkning av pansarbrytande ammunition. Efter kriget överfördes denna tillverkning av hårdmetall till Sandvikens Jernverk.
Lumas framgångar gjorde att behoven var större än Hammarbyfabriken kunde täcka. Därför startade man också fabriker i Karlskrona (1969), i Kalmar och i Mjölby. I början av 1970-talet flyttade tillverkningen av glödlampor helt från Stockholm till den nya fabriken i Karlskrona. Lysrörstillverkning fick nya lokaler i Stockholm 1965 men även den kom senare att flyttas ut.
KF avyttrade Lumalampan 1991, och numera går företaget under namnet Aura Light AB.
I slutet av 50-talet översvämmades marknaden av TV-apparater. Luma var tidigt ute på denna marknad och man monterade redan 1959 TV-apparater i fabriken vid Hammarby, eftersom KF hade ambitioner även i detta varusegment. Lumas TV-apparater hade troligen en prisdämpande effekt i den växande TV-sektorn. Apparaterna var bra och prisvärda och till stor del tillverkade av komponenter från Asien. Monteringen flyttade så småningom från Hammarby till fabriken i Kalmar. Luma var först i Europa med 23 tums bildrör och på 70-talet gjorde man färg-TV apparater som fick goda omdömen. Luma hade bildat ett särskilt dotterbolag för elektronik 1971. Men i längden blev det svårt att hålla Philips, Grundig och de allt mäktigare japanska tillverkarna stången. Luma TV såldes ut och upphörde.
Bostäder och Luma Park
KF sålde Lumas fabrik i Karlskrona 1991. Det nya företaget som tog över hette Aura Light AB. Lumas fabrik i Hammarby kom att spela en betydande roll i Europa, särskilt under de kritiska åren på 30-talet. Sedan 1977 har de gamla fabrikshusen fyllts med helt andra verksamheter. Luma som varumärke är helt borta.
Men fabriksbyggnaden står ännu kvar vilket skylten Luma Park tydligt manifesterar. Där finns nu ett antal mindre företag främst med kontorsverksamhet men även något med lätt industri. Vissa delar av fabriken har förvandlats till bostäder med härlig utsikt över Hammarbykanalen och mot Södermalm. Fabrikens ljus är sedan länge nedsläckt men bostadsområdet går en ljus framtid till mötes. Det första som hände, innan cementen hunnit stelna i de nya bostäderna var att de nya invånarna bildade en hembygdsförening. De hade ett starkt behov av att definiera sin boplats, att få ge det en mening och identitet. Av den anledningen skänkte KFs arkiv och bibliotek 2011 närmare ett tusental digitala filer med bilder, texter, fotografier, film mm till Luma bibliotek i Hammarby Sjöstad, en filial till Stockholms stadsbibliotek.