Fabrikerna vid Hammarby Sjö
1600-talet är det århundrade då de första verksamheterna av mer industriell karaktär börjar uppträda längs Hammarby Sjös stränder. Främst var det vattenkrävande verksamheter såsom olika textila produktioner som kom att prägla området för lång tid framöver. En av de tomter som under senare delen av 1600-talet uppläts för industriell verksamhet var Barnängen. Anläggningen växte successivt och blev så småningom Stockholms största klädesfabrik. Anläggningen rustades upp och utökades. Under 1760-talet utökades anläggningen och de gamla träbyggnaderna ersattes efterhand med nya i sten och i centrum av anläggningen uppfördes ett corps de logie efter ritningar daterade 1767 av murmästare Elias Kessler. Efter dessa förändringar har Barnängen i stort sett bevarat sitt utseende till våra dagar.

Barnängen köptes 1848 av Lars Johan Hierta. Han var från början boktryckare och grundade 1830 Aftonbladet. Hierta hade redan 1841 förvärvat en tomt vid Hammarby Sjö. Tomten låg vid sjöns nordvästra strand i närheten av Danviks hospital. Hit flyttade han sin tillverkning av stearinljus som han startat på Liljeholmen ett par år tidigare. Namnet Liljeholmen fick följa med och även i fortsättningen ge namn åt företaget och dess produkter. På tomten som Hierta köpte låg färgare Hovings gamla stenhus uppfört 1770. I malmgårdens flyglar förlades den första stearinfabriken. Verksamheten växte och fabriksanläggningen byggdes successivt ut. 1976 flyttade Liljeholmens stearinfabrik till Oskarshamn och fem år senare revs fabrikslokalerna. Numera återstår endast Hovings malmgård av den stora anläggningen.

Slakterierna vid Fredriksdal
Väster om Hammarby gård i närheten av nuvarande Gullmarsplan låg egendomen Fredriksdal. På 1840-talet etablerade sig här flera slakterier. Vid stranden till sjön låg en tät bebyggelse av fähus och slakthus. Fredriksdal kom sedan att innehas av flera olika slaktare fram till en bit in på 1900-talet då alla stadens slaktare flyttade in under samma tak i det nya stora slakteriet i Enskede. När Södra Hammarbyhamnens industriområde på allvar började byggas ut efter andra världskriget revs Fredriksdal.

De boende vid sjön
Södermalm befolkades alltmer och kring fabrikerna vid Hammarby sjö växte krogar, värdshus och bostäder upp. Östra Södermalm var relativt otillgängligt innan Katarinavägen sprängdes fram och området kring sjön behöll mycket av sin lantliga karaktär. Längs stränderna och på bergen där ingen mylla fanns hade de fattiga sina bostäder i fallfärdiga träkåkar. Idag är dessa eftertraktade kulturhus.

Vid 1800-talets mitt började en stor omdaning av det svenska samhället, en omdaning som i hög grad påverkade Stockholm. Omvandlingen rörde både det politiska styrelsesättet, sanitära förhållanden och moderna ekvämligheter. 1862 utfärdade Kungl Maj:t en förordning om kommunal styrelse i Stockholm. 1853 tändes de första gaslyktorna och på 1860-talet invigdes det första vattenverket och avloppsledningar började läggas ned. Man började även byta ut kullerstensbeläggningarna på gator och torg mot tuktad sten. Järnvägen byggdes ut med stambanor och industrialiseringen tog fart.

Förändringarna skedde på alla plan, men för de boende i stadens utkanter märktes inte förändringarna genast. För Stockholm var kanske den största omställningen den ökade folkmängden som mellan 1850 och 1880 fördubblades. Ökningen berodde till stor del på den invandring som skedde från landsbygden. Många av dessa invandrare bosatte sig i utkanterna av staden och tog arbete på fabrikerna.

Östra Söders pärla
Under 1800-talet började området kring Sickla Udde alltmer att användas som rekreationsområde. Sickla Udde blev ett populärt utflyktsmål för invånarna på Södermalm som under varma sommardagar packade matsäckskorgarna och rodde över till udden eller den strax utanför belägna Mormors holme. Sickla Udde, eller Sickla Park, utvecklades i slutet av 1800-talet till en folkpark och kallades i folkmun för Östra Söders pärla. I parken fanns en dansbana, musikpaviljong och talarstol där storheter som Hjalmar Brantings stämma ljudit. Små bodliknande stugor som kunde hyras uppfördes också och dessa är en föregångare till kolonistugerörelsen som startade 1906. Arbetarrörelsen lämnade Sickla Udde en bit in på 1900-talet och folkparken kom alltmer att bli nykterhetsrörelsens park.

Kåkstad i korrugerad plåt
Mellan 1917 och 1929 uppfördes Hammarbyleden. Farleden innebar stora förändringar för Hammarby Sjö och dess kringland. Danvikskanalen sprängdes fram genom berget och stora delar av sjöbotten fylldes igen, vilket fick till följd att strandlinjen radikalt ändrades. Längs leden anlades industri- och hamnområden. Parken på Sickla Udde förstördes delvis i samband med uppförandet av Hammarbyleden och vid Lugnet fylldes sjöbotten igen för att ingå som en del i det nya hamnområdet. Så blev inte fallet och i slutet av 1930-talet fanns det planer på att bygga bostäder på marken.

Dessa planer förverkligades inte utan i stället uppläts marken för upplag och industri. Någon direkt verksamhet etablerade sig dock inte i området och marken började användas som soptipp. Så småningom sträckte sig tippen ända bort till Sickla Udde och ovanpå soptippen började en kåkstad att växa upp. En bit in på 1940-talet hade området förvandlats till ett småskaligt arbetsområde. Platsen kom att bli ett långvarigt provisorium och på grund av ständiga rivningshot fick bebyggelsen en tillfällig karaktär och kom till stor del att bestå av olika plåtskjul. Kåkstaden stod kvar fram till 1998 då den började rivas för att ge plats åt den nya bebyggelsen i Hammarby Sjöstad.

Södra Hammarbyhamnen
1917 köpte Stockholms stad egendomen Hammarby av Danviks hospital. På marken anlades ett nytt industriområde i direkt anslutning till den nya Hammarbyleden. Marken i området reserverades till en början för företag som var beroende av goda sjökommunikationer. Det första företaget som etablerade sig i området var Albert Terberg Aktiebolag, eller Altea, som tillverkade alla typer av trikåkläder. 1928 fick Altea sällskap av General Motors som uppförde en stor sammansättningsfabrik belägen direkt vid kajen. Fartyg lastade med bildelar kom från USA och lossade sin last direkt in i fabrikens lagerbyggnader. 1929 köpte Kooperativa förbundet en tomt i området i syfte att uppföra en glödlampsfabrik. Lumalampans fabrik byggdes 1929-30 efter ritningar av arkitekterna Arthur von Schmalensee och Eskil Sundahl på förbundets egna arkitektkontor. Fabriken fick en för tiden mycket modern utformning i funktionalistisk stil och det glasade tornet för lampprovning på fabrikens tak kom att bli Lumas viktigaste symbol och ett välkänt riktmärke i staden.

Etableringen i Södra Hammarbyhamnen gick relativt trögt under 1930-talet och de tre företagen kom under den första tiden att vara ensamma i området som behöll sin lantliga karaktär. Under 1940-talet ökade nyetableringen i området som nu hade tomtreglerats och delats in i kvarter. 1945 revs Hammarby gård för att ge plats åt de nya företagen som till stor del bestod av olika grossistföretag som till exempel Bröderna Edstrands, Bröderna Hedlund, Rylander & Asplund och Ahlsells. Förutom grossistföretagen etablerade sig en hel del stora tillverkningsföretag såsom Elektro-Helios och AB Osram-Elektraverken och i början av 1950-talet flyttade flera trävaruföretag som tidigare legat i Värtahamnen till de östra delarna av området.

Nya verksamheter
Den lantliga idyllen hade på knappt tjugo år förvandlats till ett stort industriområde. Under 1950- och 60-talen fortsatte utvecklingen och området förtätades. Sedan slutet av 1980-talet har det funnits planer på att bygga bostäder i Södra Hammarbyhamnen. Dessa planer tillkom under en period då industriområdet genomgick en förändring. Många av de ursprungliga stora företagen hade flyttat från området och deras lokaler hade efterhand tagits över av småskaliga tillverknings- och hantverksföretag. Företagen fick rivningskontrakt och industriområdet blev på grund av eftersatt underhåll nedslitet och fick ett dåligt rykte. I mitten av 1990-talet förbättrades emellertid detta rykte och Södra Hammarbyhamnen rustades upp och industribyggnaderna började alltmer blandas upp med kontorshus. Numera är de flesta av de ursprungliga stora industribyggnaderna omgjorda till kontors- och industrihotell. Under den senare delen av 1990-talet har många företag verksamma inom media- och reklambranschen flyttat in i området och de små tillverkningsföretagen har istället successivt flyttat därifrån. 1999 påbörjades förberedelserna för den nya bostadsbebyggelsen i Södra Hammarbyhamnen och den befintliga industribebyggelsen har till stora delar rivits. En ny epok i Lugnets, Södra Hammarbyhamnens och Sickla Uddes historia har tagit sin början.

Projektets framväxt, Jan Inghe-Hagström
Malmarnas utbyggnad, 1866 års Lindhagensplan Under slutet på 1800-talet och fram till första världskriget fördubblar Stockholm sin befolkning från 150.000 till 300.000 invånare. Staden blir nu också rikets största handels- och industristad. År 1866 lägger stadskollegiet fram en ny omvälvande regleringsplan för utbyggnaden av stadens malmar utarbetad av stadsjuristen Albert Lindhagen. Planen följer tydliga centraleuropeiska förebilder främst från Berlin och Paris. En tät rutnätsstad med i huvudsak femvåningsbebyggelse. Rektangulära slutna kvarter med måtten ca 70x100 m. En hierarki av offentliga gatu- och platsrum med det ståtliga esplanadsystemet som främsta signum.

Planen gestaltar det växande kommunala självstyrets planeringsambitioner och estetiska ideal. Men planen är ingen enkel kopia av europeiska förebilder utan tolkar på ett intressantare sätt den speciella nordiska och Stockholmska situationen. Grunden läggs av naturförutsättningarna. Stadens vattenläge och det sönderskurna sprickdalslandskapet skapar den unika kuperade arkipelagstaden. Berg i dagen, förkastningsbranter, intima vattenrum, öar, strömmar och dalgångar så annorlunda de stora europeiska slättstäderna. På Lindhagens plan över Södermalm framgår hur kvartersstadens anpassning till den vrånga naturen kommer att ge staden dess speciella nordiska karaktär. De stora bergen sparas som parker, Vita Bergen, Fåfängan och Tantolunden. Längs vattnet planeras betydelsefulla strandgator. På malmen fyra huvudgator varav Ringvägen ges formen av en bågformad ca 45 m bred trädplanterad esplanad. Gatornas fonder utgörs av naturelement, vatten eller berg och inte av monumentalbyggnader som i Paris. Rutnätet vrids och vinklas för att jämkas samman med Åsöns berg och dalar.

Under 1880-talet utvecklas planen och bl a tillkommer en serie öppna torgbildningar längs malmarnas stränder. På östra Södermalm föreslås bl a Hammarbytorget och Tegelvikstorget.

Men östra Södermalm var ännu i slutet på 1800-talet en stadens fattiga utkant. Ringvägen drogs inte genom Vita Bergsparken och rutnätsstadens bostadsbebyggelse närmade sig endast långsamt.

Hammarbyledens planering och utbyggnad
Den växande hamn- och industristaden krävde ett genomförande av den sedan 1860-talet planerade Hammarbyleden, d v s en ny farledsförbindelse mellan Saltsjön och Mälaren söder om Södermalm. Leden innebar bl a en sänkning av Hammarby Sjö med ca 5 m till Saltsjöns nivå, nya slussar vid Skanstull och Sickla och nya kanaler vid Danvikstull. Leden möjliggjorde anläggande av nya hamnar och kajer och industriområden kring Hammarby Sjö. Den slutliga utformningen föregicks av många förslag. Här ovan visas två intressanta alternativ utarbetade kring år 1900.

Beslut om ledens utbyggnad togs år 1914, bygget startade 1915 och färdigställdes 1929. Cirka 70 års planering var till ända och stadens hittills största infrastrukturprojekt hade genomförts till en dåtida kostnad av ca 20 Mkr, fyra gånger mer än beräknat. Danvikstullsbron och Skansbron anlades som öppningsbara broar med 12,5 m segelfri höjd. Södra Hammarbyhamnens industriområde byggdes ut med bl a Lumaanläggningen. Samtidigt skedde utbyggnaden av Södertälje Kanal som kom att ta hand om större delen av den tyngre sjöfarten till Mälaren. Hammarbyleden kom därför inte att få den kommersiella betydelse som staden hade räknat med och redan på 1960-talet påbörjades avvecklingen av hamn- och industriområdet. Idag trafikeras Hammarbyleden av ca 30.000 fritidsbåtar och ca 5000 fartyg per år.

Norra Hammarbyhamnens bostadskompletteringar
Norra Hammarbyhamnen kom främst att tjäna som hamn för bulkvaror som kol, koks, salt och byggvaror. Fryshuset byggdes på 1960-talet när bulkvarorna minskade. Samtidigt på börjades en diskussion om ett alternativt utnyttjande för bostadsändamål. Det område som i första hand bedömdes möjligt att utnyttja var hamnens centrala parti kring Vintertullen. I området innanför Norra Hammarbyhamnen nådde Lindhagensplanens slutna kvartersbebyggelse aldrig fram till vattnet. Kvarteren följer Bondegatan i norr men når annars inte ens söder om Ringvägen. Istället inrymmer området en ovanligt rik sammanställning av olikformade kvarterstyper byggda med skiftande planeringsideal. Kring Blecktornet finns Hallmans Camillo Citte inspirerade storgårdskvarter från 1920-talet. Längs Tegelviksgatan och Gaveliusgatan finns det tidiga 1930-talets friliggande småskaliga smal- och tjockhus.

En ganska anonym 1950-talsbebyggelse följer almgårdsvägen. Miljonprogrammet finns representerat med Svenska Bostäders imposanta lamellhus längs Barnängsgatan från 1960-talet med en stadsplan av Alf Folmer. Till detta såväl röda stugor kring Vita Bergen som stora industrihus för SL, HIBY och Norstedts tryckeri närmare själva hamnen.

År 1968 presenterar generalplaneberedningen ett stort översiktligt planprogram för Södermalm, Söder 67. Här redovisas bl a en områdesplan för Norra Hammarbyhamnen vars centrala del föreslås nyttjas för bostäder. Katarina Bangata förlängs ner till en ny strandgata som kopplas samman med den genomgående Tegelviksgatan. Ringvägen förlängs i tunnel under Vita Berget till Folkungagatan. Den tredje tunnelbanelinjen byggs till Nacka och får en station i området. En mot kajen snedställd lamellhusbebyggelse föreslås.

Planens genomförande kom att dröja till 1981 då HSB:s bebyggelse med 600 lägenheter i kvarteren Hamnvakten och Hamnkaptenen färdigställdes. Under tiden har planeringsidealen ånyo växlat. Den öppna lamellhusplanen överges till förmån för förebilder hämtade från det närliggande Blecktornsområdet. Fem slutna storgårdskvarter uppförs och en ny park placeras mellan kajen och bebyggelsen. Området planläggs av arkitekt Alexander Wolodarski och har många kvalitéer men skapar svårigheter för hamnens vidare omvandling då Katarina Bangata inte når kajen och områdets anslutande gator.

Planering av Lugnet Södra Hammarbyhamnens industriområde med hamn och kajer byggdes aldrig ut norr om Sickla Kanal då Lugnetområdet inte var i stadens ägo. Området ägdes sedan länge av Wallenbergsbolaget Stockholm-Saltsjön AB. Området förblev efter sjösänkningen ett träsk tills det på 1940-talet fylldes ut med sprängsten och ett gytter av upplag och småföretagsbebyggelse började växa fram. Bolaget sökte under lång tid förmå staden att detaljplanelägga området för verksamhetsändamål dock utan framgång. I slutet på 1980-talet aktiverar bolaget ånyo sitt exploateringsintresse. Denna gång inriktas förslagen mot en huvudsaklig bostadsanvändning.

Det stora greppet
År 1990 inleds en ny fas i planeringen. Staden har fem år tidigare inlett planeringen för nästa etapp av Norra Hammarbyhamnens utbyggnad mot Skanstull bl a kvarteret Mjärden. Arbetet har dock gått i stå på grund av att översiktliga planfrågor kring järnvägstrafiken längs kajen till Masthamnen inte kunnat lösas. Samtidigt har en spontan omvandling påbörjats inom Södra Hammarbyhamnens industriområden där gamla flexibla detaljplaner nyttjas för att uppföra nya stora kontorshus på spekulation. Planer för områdets framtid saknas.

Stadsbyggnadskontoret återupptar nu planarbetet för Mjärden men lockas samtidigt av möjligheten att ta ett stort och samlat grepp på en tänkbar stadsutbyggnad kring hela Hammarby Sjö. Strukturomvandlingen av industriområdena har påbörjats, hamnen är delvis nerlagd, staden äger största delen av marken, infrastrukturfrågorna blir alltmer aktuella. Men svårigheterna är samtidigt uppenbara. Många tunga intressenter slåss för industriområdets bevarande. Nödvändiga evakueringar, markföroreningar och svåra grundläggningsförhållanden skapar tveksamheter om förslagets ekonomiska realism. Som en första åtgärd dras planeringsgränserna om. Södra Hammarbyhamnen som tidigare tillhört ytterstaden överförs nu till Stadsbyggnadskontorets och Gatu- och fastighetskontorets innerstadsavdelningar. Som en andra åtgärd väljs en ny arbetsmetodik och ett nytt projektnamn, Hammarby Sjöstad..

Visionen om den nya staden År 1991 presenterar så stadsbyggnadskontoret ett förslag till en fördjupad översiktsplan för hela Hammarby Sjöstad. En plan som möjliggör en stadsutbyggnad över en 250 ha stor yta inrymmande ca 8.500 lägenheter och ca 350.000 kvm för nya verksamheter. Målsättningen uttrycker en ambition att söka en ny samverkan mellan den traditionella stadens uppbyggnad, vissa modernistiska baskvaliteter och den speciella platsens förutsättningar. Planen presenteras med hjälp av detaljerade perspektiv och modeller snarare än som traditionella kommunala plandokument. Just med ambitionen att få betraktaren att skapa sig en föreställning av den möjliga Sjöstaden snarare än att se alla svårigheter i ett genomförande.

Översiktsplanens utformning
Översiktsplanen har arbetats fram på kort tid och är medvetet schematisk i sin uppbyggnad. Den redovisar en serie nya lösningar för infrastrukturen. Aktuellt är att bygga ut Södra Länken i markplanet från Hammarbyberget till Värmdöleden. Planen redovisar vidare en ny dragning av Värmdöleden genom Henriksdalsberget i tunnel för att möjliggöra en exploatering i Lugnet och Henriksdalshamnen. Planen redovisar också en utbyggnad av tvärspårvägen genom Sjöstaden som integreras med Saltsjöbanan och som ges en delvis ny sträckning till Slussen. Ett spektakulärt förslag är en nygammal kanalförbindelse från Hammarby Sjö till Svindersviken.

Planen fokuserar vidare på utformningen av de offentliga stadsrummen. Vid foten av Henriksdalsberget, vid Sickla Uddes spets och längs den nya Svindersvikskanalen föreslås spektakulära nya tadsrumsbildningar. Planen illustrerar slutligen en ny kvarterstyp efter moderna Berlinska förebilder. Med slutna kvartersformer längs gator och platsbildningar men med en öppnare inre gårdsstruktur med friliggande ”stadsvillor”. Översiktsplanen kritiseras för sin grad av schematism, för sina delvis alltför monumentala miljöer och för att ha tagits fram utan tillräcklig samverkan med alla berörda parter. Samtidigt når den sitt väsentligaste syfte; planeringen för det stora stadsbyggnadsprojektet kan drivas vidare och den pågående spontana omvandlingen avbrytas. Detaljplaneringen av Norra Hammarbyhamnen kan fortsätta och en samsyn etablerades med Nacka kommun, Vägverket, SL och regionplanekontoret om att infrastrukturen längs gränsen mellan kommunerna måste lösas gemensamt.

Södra Länken/Sickla sluss
När Dennisuppgörelsen slöts 1991 utgjorde utbyggnaden av ”Ringen” ett huvudprojekt. Både Nacka och Stockholm har ett gemensamt intresse av Södra Länkens utbyggnad då en ökad trafikkapacitet utgör en förutsättning för planerade stora stadsutbyggnader på var sida om gränsen. Den tidigare utformningen genom Sjöstaden upplevs som en avskiljande barriär alltför lite anpassad till sitt centrala stadsläge.

Vägverket har för sin del övertygats om att ett storskaligt trafikledsbyggande måste göras med helt nya förtecken om det ska kunna genomföras. Essingeleden förs fram på höga broar över den befintliga stadsbygden. Södra Länken utformas istället som ett av världens största tunnelprojekt med underjordiska trafikplatser i väldiga bergsalar. Även passagen genom Sjöstaden som måste ske i ytan finner nya lösningar. Delen under Nobelberget i Nacka tunnelförläggs. Antalet körfält minskas från elva till sex, ledens öppna del läggs i trädplanterade nedsänkta tråg och trafikplatsernas utformning stadsanpassas. Passagen över Sickla sluss kräver motsvarande sänkning av vattenleden och att ytterligare en ny sluss byggs. Parkstråken längs vattnet korsar länken på trädplanterade ”ekodukter”. Tunnlarnas ventilationstorn utformas i glas liksom väggarna över de nya broarna. Förebilder hämtas delvis från Boston, Barcelona och Paris men projektet når i många avseenden än längre i sin miljömässiga och stadsbyggnadsmässiga anpassning.

Tvärspårvägen
Utformningen av kollektivtrafiksystemet är svårare. Nacka värnar sin utspridda bussmatade stadsstruktur och Saltsjöbanan.

Stockholm uppskattar tunnelbanesystemets kapacitet och stadsintegrerande struktur. SL vill främst köra buss. Under många år studeras alternativa lösningar. Samtidigt drivs utbyggnaden av tvärbanan mellan Gullmarsplan och Alvik igenom varför det successivt blir alltmer naturligt att även bygga ut detta system genom Sjöstaden och att konvertera Saltsjöbanan till en integrerad del. Systemet ger lokala fördelar och stor närhet men kräver byten i överfyllda terminaler vid Slussen och Gullmarsplan.

Gemensamma planeringsförutsättningar GPF 1995 Hösten 1995 enas berörda parter om ett gemensamt planeringsdokument som lägger fast utformningen av infrastrukturen i gränszonen mellan Stockholm och Nacka. Södra Länkens utformning har redan bekräftats i upprättade detaljplaner. Vägtunneln genom Henriksdalsberget ingår och tvärspårvägen får en central sträckning genom Sjöstaden i en ny esplanad. Den konverterade Saltsjöbanan ansluts i Lugnet. Nya parksamband över kommungränsen etableras men någon ny kanal till Svindersviken blir det inte. Inte heller nås samverkan kring planeringen av kommunal eller kommersiell service.

Parallella arkitektuppdrag
Stadsbyggnadskontoret påbörjar därefter arbetet med att upprätta en ny fördjupad översiktsplan som främst omfattar Lugnetområdet och Södra Hammarbyhamnen.

För Lugnetområdet visar Nyréns arkitektkontor en utformning med en stadsmässig sluten kvartersstruktur som väl inordnas i områdets speciella bågformade yttre förutsättningar. Staden har som policy att vid upprättande av planer för större projekt komplettera den formella planprocessen med en extern dialog i en vidare krets.

Redan 1991 inleds ett samarbete med de övriga nordiska huvudstäderna som alla arbetar med motsvarande centralt belägna ”waterfront” projekt. Även fristående arkitektkontor bjuds då in till en kritisk granskning med möjlighet till alternativa utformningsförslag. Så sker även nu då fem arkitektkontor bjuds in för att medverka med förslag till projektets vidare utveckling.

För Lugnetområdet visar Nyréns arkitektkontor en utformning med en stadsmässig sluten kvartersstruktur som väl inordnas i områdets speciella bågformade yttre förutsättningar.

För Sickla Kajområdet visar Erséus, Frenning och Sjögren arkitekter en utformning med en öppnare rombiskt formad kvartersstruktur. I detta förslag skapas även ett inre parkstråk parallellt med Sickla Kanal med en ny parkkanal. Kanalen får väsentligen sitt vatten från Sickla slussdamm. I främst dessa delar bedöms förslagen så intressanta att idéerna bör tas tillvara i stadens vidare planarbete. Övriga tre förslag har inte den grad av stadsmässighet som eftersträvas.

OS-projektet i Sjöstaden
Stockholm beslutar 1996 att söka Olympiska spelen 2004 och att förlägga OS-byn i Hammarby Sjöstad. För Sjöstadsprojektet innebär OS-projektet ett helt nytt läge. Det politiska intresset för projektet har hittills varit ganska ljumt och koncentrerats till bostadsbyggandet längs Norra Hammarbyhamnen. Nu gäller plötsligt motsatsen. Den delvis förlamande blockpolitiken läggs åt sidan. En speciell projektorganisation direkt underställd stadshusledningen byggs upp för projektets utformning och genomförande. Staden skaffar sig rådighet över hela projektet bl a genom att köpa in den del av Lugnetområdet som ägs av Stockholm-Saltsjön AB tillsammans med JM, Skanska och HSB.

Staden beslutar även att OS-satsningen ska präglas av och Hammarby Sjöstad byggas som ett av världens mest miljöanpassade stadsbyggnadsprojekt. Orsaken är bl a att Sydney erövrade OS 2000 med en begränsad sådan satsning. Detta är en utmaning som tas på största allvar av stadens berörda bolag och förvaltningar. Ett speciellt miljöprogram med innebörden att bli ”dubbelt så bra” jämfört med byggnationen 1990 tas fram.

Stadens OS-satsning påverkar
Sjöstadsprojektet på många sätt. Det som ska få projektet speciellt attraktivt är den direkta närheten mellan OS-byn och den planerade nya huvudarenan i Hammarbybackens nordvästsluttning. För arenan som ska rymma 30.000 åskådare arrangeras en speciell inbjuden internationell arkitekttävling. Det vinnande förslaget ritades av det svenska teamet Gert Wingårdh/Svante Berg medan den katalanska arkitekten Santiago Calatravas förslag kom på andra plats.

En dramatisk final Våren 1997 kvalificerar sig Stockholm tillsammans med fyra andra städer till finalen som ska avgöras i september 1997. Sjöstadsprojektet och OS-planeringen går in i en än intensivare fas. Miljörörelsen får ny luft under vingarna som en följd av miljösatsningen. Arenans ingrepp i Hammarbybacken kompenseras därför med utökade parkytor i Sjöstaden. Speciell uppmärksamhet riktas mot bevarande av ekskogen på Sickla Udde. Ett påstått fynd av en läderbagge leder bl a till att detaljplanen för Sickla Udde revideras så att så gott som alla ekar sparas. Planen godkänns i mars 1998. Våren 1998 bryts koalitionen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet för att kunna påbörja Södra Länkens utbyggnad vilken utgjort en förutsättning i stadens OS-ansökan. Planeringen och genomförandet av Sjöstadsprojektet har nu hunnit så långt att någon återvändo egentligen inte gives.

Stockholm åker med goda förhoppningar till Lausanne där avgörandet ska ske med övertygelse om att staden har ett högklassigt projekt att tävla med. Besvikelsen blir stor över stadens fjärdeplacering. I och med att OS-projektet därmed gick upp i rök för stadens del faller också en stor del av den politiska samsynen kring Sjöstadsprojektet.

En ny stad för 25.000 invånare
Den nya översiktsplanen omfattar en yta om ca 200 ha mellan Skanstull och Danvikstull på båda sidor om Hammarby Sjö. Inom Södra Hammarbyhamnens industriområde bevaras ca en tredjedel av ytan för befintliga verksamheter där Birka Energis och Stockholm Vattens anläggningar utgör tunga delar. Övriga delar nyttjas för nyexploateringar. Helt utbyggt planeras området rymma ca 7-8.000 nya lägenheter och ca 400.000 kvm verksamhetsyta. Detta innebär en samlad natt och dagbefolkning om ca 25.000 invånare eller motsvarande en stad som Västervik. Hela projektet beräknas vara genomfört kring år 2012. Under senare delen av 1990-talet och början på 2000-talet svarar projektet för nästan hälften av stadens bostadsbyggande. Projektet beräknas totalt kosta ca 20 miljarder varav stadens kostnader uppgår till ca 4.

Stadsstruktur
Översiktsplanen bygger vidare på innerstadens täta stadsstruktur. Höga genomförandekostnader, det centrala vattenläget och en stor efterfrågan motiverar ett lika högt markutnyttjande som i den centrala staden. Den traditionella stadens strukturella uppbyggnad med väl formade offentliga rum, gator och kvarter i ett och samma plan vidareutvecklas. Likaså eftersträvas den centrala stadens blandade verksamhetsinnehåll.

I mitten som stadens samlande nerv eller ryggrad; den centrala genomgående esplanaden 37,5 m bred. Hit samlas rörelsen och stadens liv, gång- och cykeltrafik, spårvagn, buss och biltrafik på nya jämlika villkor. Hit förläggs service och verksamheter. Här byggs de nya mångfunktionella byggnaderna. Esplanaden tangerar på klassiskt Stockholmsmanér berg och stränder och dess fonder utgörs av parker, åsar eller förkastningsbranter. Längs esplanaden byggs också en serie nya offentliga stadsrum med olika funktion och karaktär. Vid Danvikstull den nya entréplatsen, vid Lugnetviken det öppna strandtorget - kornischen, vid Sickla Kaj utomhusgallerian och vid Luma den halvcirkulära stadsparken.

I stadens centrum, dess blå öga; Hammarby Sjö. Kring dess stränder skapas parker, stråk och kajer av olika karaktär. Storskaliga längs Hammarbyleden, intima och småskaliga längs Sickla Kanal. Månghundraåriga ekar i Sickla Park och ljudet av rinnande vatten i Sjöstadsparterren borgar för stadsdelens gröna kvalitéer. Gårdar, parker och stränder kopplas till ett samverkande system som luckrar upp och strukturerar staden. En rumslig hierarki av privata och offentliga stadsrum.

På var sida om esplanadsystemet anläggs en rutnätsformad kvartersstruktur med för Stockholm typiska mått; 18 meters gaturum och kvarter kring 70 x100 m. Parkering längs gator samt i små garage under varje kvarter. Här förenar planen en traditionell sluten innerstadsstruktur med öppnare modernistiska planformer. Projektet är modernistiskt i den mening att öppenhet, utsikt, ljushet, vatten och grönska är kvalitéer som också ska prägla den nya miljön. Det tar sig uttryck i ”halvöppna kvarter”, i att vissa länkar i gatnätet är ”gröna” och i nya småskaliga kvarters- och hustyper ofta med ekologiska förtecken. Så samverkar ett intensivare stadsliv längs esplanader och stränder med intimare bostadsmiljöer. Speciell är också stadsdelens planform. Mellan Lugnet och Henriksdalshamnens omgivande ovala berg formar sig en mjuk och bågformad stadsstruktur, ett Söders Djurgården. I Södra Hammarbyhamnen ger de rombiskt formade stadsrummen platsen sin speciella karaktär.

Så söker planen ge uttryck för en modern demokratisk rumsuppfattning, annorlunda 1800-talsstadens slutenhet, annorlunda modernismens ”gränslösa” rum, annorlunda dekonstruktion och annorlunda minimalismens generella rutnät. Istället ett försök att utveckla ett mer flytande, romantiskt och föränderligt rum, parken och esplanadens flöde snarare än torget eller motorvägen. Med trygg förankring i den mycket speciella arkipelagstadens rumsliga tradition.

Nya tillägg
Tre nya programmatiska tillägg påverkar också planens utformning. Miljösatsningen värnar områdets befintliga gröna kvalitéer som tillvaratas till höga kostnader. Nya dagvattenlösningar innebär att osynliga ledningssystem ersätts av synliga dagvattenkanaler. ”Hammarbymodellen” innebär uppförande av helt nya ”kretsloppsbyggnader” som får en påkostad och symbolfylld betydelse. Även de vanliga bostadshusens uttryck präglas till del av satsningen, solfångare och solceller tar sitt anspråk i stadssilhuetten. Nya fönstertyper möjliggör för första gången en kombination av energisparande och stora glasytor. Ett lokalt bilpoolsystem minskar områdets behov av parkeringsplatser.

En speciell tillgänglighetssatsning görs för att öka möjligheten till ett boende för alla. Satsningen påverkar kvarters- och byggnadsutformningen. Men skapar också nya utmaningar och svårigheter i avvägningen mellan olika gruppers motstående intressen.

Under den nuvarande mandatperioden har också det politiska intresset i ökad grad fokuserats till frågan om stadsmässighet. Mångfald, urbanitet och stadsliv är målet. En högre exploatering, mer gator och mindre park och slutnare kvarter med krav på verksamheter i byggnadernas bottenvåningar utgör några av medlen. Detaljplanen för Hammarby Gård uttrycker kanske tydligast denna ambition.

Planprocessen
Det är i detta planskede som byggherrar och arkitekter för de olika kvarteren utses, det är nu som det politiska och publika intresset växer, det är nu som de översiktliga målen och idéerna ska konkretiseras, det är nu som ekonomi, tidplaner och genomförande blir reell materia. Stockholms stad har en lång tradition av att kraftfullt styra denna process med planmonopol, markinnehav och egen planerings- och genomförandekompetens som grund. Samtidigt växlar processens inriktning och fokus. Som en extrem upprättar staden färdiga detaljplaner innan byggherrar utses, som en annan upprättas detaljplaner i efterhand till av byggherren upprättade byggnadsprojekt. Som en ytterlighet projekterar och bygger staden sina egna anläggningar, som en annan utgör staden enbart beställare. Samhällets politiska avvägningar har kopplingar även till dessa processer.

För Sjöstadsprojektet innebar OS-satsningen även uppbyggandet av en egen projekt och genomförandeorganisation för att effektivisera och politiskt säkerställa projektet. Organisationen fortlever nu under gatu- och fastighetskontorets hägn och har bl a ett eget projektkontor i f d Lumaanläggningen.

Planprocessen som leds av stadsbyggnadskontoret, kännetecknas av att byggherrarna utses direkt när detaljplanearbetet påbörjas. Byggherrarna har höga ambitioner i arkitektvalet och många av landets skickligaste arkitekter deltar. Byggnadsprojekten utvecklas under ca två års tid gemensamt och inleds ofta med s k parallella arkitektuppdrag. Byggherrarna ges därmed en stor möjlighet att påverka detaljplanens utformning samtidigt som staden säkerställer utformningen av såväl helheten som de enskilda byggnaderna. En öppen och kreativ process gagnar slutresultatet samtidigt som de skickligaste arkitekterna höjer den gemensamma ”ribban”.

Även i genomförandeprocessen samverkar gatu- och fastighetskontoret och de olika byggherrarna. Staden svarar för markupplåtelser, evakueringar, marksanering, byggande av gator, parker och ledningar och tidplanering. Byggherrarna för utbyggnaden av de olika fastigheterna. För att detta gigantiska pussel ska fungera krävs en av staden kraftfullt ledd projekt- och genomförandeorganisation med egna ekonomiska muskler. Om denna plan- och genomförandeprocess råder det politisk samsyn därför att den uppenbarligen fungerar och producerar ett tillfredställande resultat.

Speciellt HSB:s bebyggelse ges en nyskapande arkitektonisk form medan JM vidareutvecklar en klassisk Stockholmsmodernism. Små underjordiska parkeringsanläggningar byggs i varje kvarter som kompletteras med gatuparkering och gemensam bilpool.

Utöver bostäder inrymmer denna första detaljplan även en av stadsdelens två planerade skolor. Som vanligt i stadens planering bantas det ursprungliga programmet under planarbetets gång. I detta fall även efter planens antagande. Osäkerhet om efolkningssammansättning, barnantal och nya politiska signaler om ett privat huvudmannaskap senarelägger och minskar successivt anläggningen. Medan den faktiska utvecklingen drar åt ett annat håll.

En ny gatustandard utvecklas och esplanadens principsektion fastläggs. Nya belysningsstolpar och armaturer utvecklas. För utformningen av tre nya broar genomförs en internationell arkitekttävling. Förstaprisförslagen genomförs för Allé- och Apatébroarna.

Kring utformningen och bevarandet av Sickla Park står striden het. I potten finns ca 150 ekar och en värdefull flora och fauna. Den tidigare markägaren som får betalt i relation till hur mycket ny bebyggelse som detaljplanen kommer att medge, vill att en större del av parken bebyggs. Miljörörelsen ser frågan som en första test på om staden menar allvar med miljösatsningen eller om denna bara utgör retorik. Spår efter hotade läderbaggsarter tillför detaljplanearbetet nya intressanta dimensioner. Efter planförslagets remissbehandling revideras detta så att alla ekar utom 9 sparas. Såväl planen som parken vinner på denna revidering om den än sker till priset av höga kostnader. I samband med planarbetet utvecklas också det nya miljöprogrammet med sin kretsloppsmodell. Denna påverkar vatten och avlopp-, avfall- och energilösningarna såväl som materialval och byggnadsutformning. Mycket stora insatser görs även för sanering av marken innan byggandet kan påbörjas. Sanering kontra bevarande av strandvegetation, bevarande av björkar kontra pollenallergi, sopsortering och strandbryggor kontra tillgänglighet, en mängd nya konflikter och utmaningar uppstår av den samtidiga miljö- och tillgänglighetssatsningen. 1998 antas detaljplanen och den omfattande utbyggnaden påbörjas. De första husen börjar flyttas in i hösten 2000 och sista inflyttning beräknas ske år 2003. Totalt inrymmer planen ca 1.200 lägenheter.

Våren 1999 lägger stadsbyggnadskontoret fram detaljplaneförslaget för Sickla Kaj som även detta omfattar ca 1000 nya lägenheter. OS-projektet har gått i stå och staden har fått en ny borgerlig majoritet. Planens genomförande förutsätter evakueringar till höga kostnader. För detta delområde försäljs nu stadens mark för uppförande av i huvudsak bostadsrätter.

Planen utformas med ett inre parkstråk parallellt med Sickla Kanal. Stråket, Sjöstadsparterren, inrymmer en ny dagvattenkanal som även får vatten från Sickla Sluss. Längs esplanadsystemet och lokalgator redovisas en högre traditionell lamellhusbebyggelse. Kvarteren har öppningar dels mot det inre parkstråket och Sickla Kanal, dels mot södersolen och Hammarby Allé. Vid korsningspunkten mellan Lugnet och Hammarby Allé skapas en ny typ av centrumpunkt genom att esplanaden här utformas som en övertäckt men öppen galleria. Längs Sickla Kanals kajstråk redovisas en serie nya hustyper med smala gränder och öppna eller överbyggda entrégårdar för att öka planens rumsliga variation. Förebilder utgör bl a Söder Torns lågbyggnader vid Medborgarplatsen.

När planen presenteras för stadsbyggnadsnämnden blir det stopp. Planen motsvarar inte den nya nämndens vision om stadsmässighet, urbanitet och stadsliv. Bebyggelsen längs Hammarby Allé arbetas om så att tidigare öppna ljusslitsar ersätts av slutna glas- och balkongpartier samtidigt som byggnadernas översta våningar byggs samman. Härigenom erhålls slutna fasader samtidigt som ”urbana fönster” fortfarande släpper in ljus till bakomliggande gårdar. Planbestämmelser införs som tvingar fram verksamhetslokaler i gatuplanet längs esplanader. Även längs kajplanet tillkommer mindre friliggande verksamhetslokaler efter förebild från H 99 i Helsingborg. Namnsättningar revideras; gränder ersätts av gator. Förändringarna berikar planens komplexitet utan att tidigare kvalitéer väsentligt försämras. Den slutliga planen vinner laga kraft till sommaren 2000.

Sickla Udde, 1197 bostäder, 2001 Sickla Kaj, 1143 bostäder, 2002 Luma, 140 bostäder, 2002 Sickla Kanal, 317 bostäder, 2003 Forsen/Vågskvalpet, 323 bostäder, 2004 Kölnan, 422 bostäder, 2005 Sjöstadsporten, 324 bostäder, 2005 Redaren & Sjöfarten, 523 bostäder, 2005 Lugnet 653, bostäder, 2006 Godsfinkan, 203 bostäder, 2006 Hammarby Gård, 1100 bostäder,2006/2014 Henriksdalshamnen, 870 bostäder, 2012 Fredriksdal, 400 bostäder, byggstart 2015 Mårtensdal, 6000 arbetsplatser, tunnelbana, skateramp och betongfabrik, byggstart 2017